maipenraikaa.blogg.se

De första dagarna i Bangkok spenderade vi mest till att utforska staden och dess köpcentrum. Köpte allt vi bekövde och inte behövde och åt gott. Staden är myllrande och full med människor, ändå har den inte ändrats mycket sedan jag var här sist 2006. Trafiken är fruktansvärd, under rusningstimmarna tar en färd på tio minuter, en timme och tunnelbana och skytrain är fullproppade. En stad med drygt sex miljoner invånare har en kollektivtrafik som är mindre utbyggd än tunnelbanan i Stockholm. Värmen är inte så farlig men fuktigheten är tryckande inne i staden och så fort du lämnar de iskalla köpcentrumen så börjar svetten strila längs ryggen, detta gör att man aldrig känner sig så fräsch. Vi har också provat Bangkoks nattliv, Khao San Road, packat med fulla turister och vidriga pingpong shows, kroggatorna med stora klubbar med utsikt över Bangkok. Försäljare av byxor för de killar som inte kommer in på klubbarna i shorts gör goda affärer med förvirrade turister.

 

Trots allt kaos känns Bangkok som en trygg stad, denna stämning försvann dock på min födelsedag då en grupp personer av okänd anledning bestämde sig för att detonera en bomb utanför Erawan Shrine utanför Central World mitt i Bangkoks centrum. Veckan som följde njöt vi inte av Bangkok, vi vågade inte åka tunnelbana till skolan och dagen efter bomben var vägarna in till stan tomma. Jag har aldrig tagit mig till och från skolan så fort med taxi som dagen efter bomben och vi insåg att vi bor bara tio minuter bort, inte en timme. Vi blev rådda att inte vistas på turistplatser, då detta inefattar hela centrala Bangkok fick vi hålla oss i området kring Nonsi Residence. Det underligaste är att ingen pratar om det, inte folk på gatan eller ens lärarna nämner det med ett ord, utan alla låtsas som inget dagen efter Thailands största och dödligaste bombdåd någonsin. Ett bombdåd som ingen tagit ansvar för, det finns i nuläget inget motiv bakom händelsen. Läget har lugnat sig och Polisen har gripit en misstänkt. NUmera är jag mer rädd för Tuktuks och motorcyklar efter olyckan på söndags kvällen. Äntligen känns det som ryggen gör mindre ont, det är bara att vänta ut det. 

 

Glass från Swensen's, underbart gott!

 

När skolan startade med orientation och krångliga kursval fick vi också utforska den skola vi ska spendera fyra månader i. Ett stort universitet med ca. 40 000 studenter (nästan som Skövde). Skolan erbjuder både gratis gym och simbanor och gratis hälsoundersökningar. Denstörsta skillnaden från Sverige och skolan där är att lärarna här älskar det de gör, de är passionerade om sina ämnen och kan faktiskt lära ut sina specialiteter. Till skillnad från JIBS där de flesta lärare mest ser undervisning som ett nödändigt ont. Vår lärare i Economic Diplomacy har studerat på Cambridge och faktiskt varit diplomat i tio år för Thailand och arbetar nu extra som rådgivare åt Thailands premiärminister! Under vår orientation fick vi prova på olika aktiviteter som Thailändsk fäktning, knyta fiskar och göra sötsaker, under middagen fick vi njuta av traditionell dans från alla Thailands hörn, alla dansarna är vanliga studenter på Chula (skolan jag går på kallas detta istället för det längre Chulalongkorn) och gjorde ett fantastiskt jobb. Alla på skolan tar väl hand om oss och försöker sitt bästa för att hjälpa oss igenom röran med att välja kurser som alla är fulla, signera oräkneliga papper om allt möjligt och hjälpa oss med visumansökningar. Det är mycket byråkrati och många som arbetar här i Thailand, bara på Sjukhuset får du besöka fyra olika diskar som alla ger dig ett nytt papper och sen skickar vidare dig tills du äntligen från träffa läkaren.. men de är alla mycket vänliga och försöker att underlätta så mycket som möjligt.